Om hellenismen hade en huvudstad, var det Alexandria – de ptolemaiska härskarnas metropol i norra Egypten. Här grundades en vetenskaplig akademi som i hundratals år utgjorde centrum för den lärda världen, och inte långt därifrån uppfördes ett gigantiskt bibliotek.Under tre sekel – från Alexander den stores triumferande fälttåg till romarnas annektering av Kleopatras Egypten – präglades Medelhavsvärlden och stora delar av Främre Orienten av en kulturell blandning som vi kallar hellenism. Detta var en av världshistoriens mest intellektuellt fruktbara epoker, där idéer från Europa, Nordafrika, Västasien och till och med Indien möttes och påverkade varandra. Historien tog stora kliv framåt.Alexandrias välstånd blev under antiken legendariskt, tack vare härskarens skattesystem som drogs från den bördiga Nildalen. Här verkade genier som Arkimedes, Eratosthenes, Euklides och Heron – forskare vars upptäckter och resonemang ibland var hundratals eller tusentals år före sin tid. De insåg att jorden kretsar kring solen och beräknade jordens omkrets med imponerande precision.I sommarreprisen av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om den hellenistiska epoken och den lärda värld som blomstrade i Alexandria.Bild: Konstnärlig rekonstruktion av Alexandrias bibliotek, baserad på arkeologiska belägg. O. Von Corven, Don Heinrich Tolzmann, Alfred Hessel & Reuben Peiss,Mänsklighetens minne (Oak Knoll Press, 2001), Wikipedia, public domain.Klippare: Aron SchuurmanProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
--------
39:00
--------
39:00
Vem fick verkligen rösta i antikens Aten?
Den grekiska ”demokratin” var ett folkvälde med stora begränsningar. I antikens Aten fanns visserligen folkvalda församlingar, men långtifrån alla hade rösträtt. Samtliga kvinnor var utestängda, liksom barn, slavar (vilka utgjorde en stor del av befolkningen) och utlänningar. För att undvika att räknas som utlänning krävdes bevis på att ens familj hade bott i Aten i flera generationer.Vi är många som – med all rätt – är stolta över att leva i ett demokratiskt samhälle. Vi utnyttjar vår rösträtt, följer politiska debatter och förfäras över de kvarlevande diktaturerna och totalitära regimer som fortfarande finns på jorden. Skolan lär oss att ”redan de gamla grekerna” införde demokrati (ordet kommer från grekiskan och betyder folkvälde). Men vilken typ av demokrati var detta egentligen?Även om vi begränsar oss till den lilla grupp som fick vara med och påverka, är skillnaderna mellan deras system och vårt enorma. Flera ämbeten tillsattes genom lottning, och så kallade “soffliggare” förlorade sina rättigheter – de kunde rentav bli stämplade som idioter. De som var för politiskt engagerade, och därför ansågs farliga, kunde bli uteslutna från systemet och landsförvisade i tio år.I denna sommarrepris av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om demokratin i antikens Aten.Bild: Perikles håller sitt begravningstal. Målning av Philipp Foltz (Wikipedia, public domain).Klippare: Aron Schuurman Producent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
--------
54:14
--------
54:14
Minotauros-myten - berättelse om en konflikt i det klassiska Grekland
Historierna om Minotauros och labyrinten, om Herakles tolv stordåd, om Kirke och Medea har vi hört när vi var unga, och de har lämnat outplånliga avtryck i vårt medvetande. Grekisk mytologi har inspirerat människor i tre millennier – och mer därtill – och mycket av den ingår fortfarande i allmänbildningen. Disney gör filmer om den, nya romaner skrivs, och myterna står sig fortsatt starka inom barnboksfloran.Men hur uppstod dessa berättelser? Har de sina rötter i verkliga personer och händelser? Kan vi se Minotauros‑sagan som en spegling av konflikten mellan det minoiska Kreta och de helladiska städerna i södra Grekland? Var Herakles en historisk person eller en sagofigur från sten‑ eller bronsålder? Har Atlantis funnits, eller är Platons redogörelse en moraliserande skröna? Fanns kung Midas och kung Krösus – de två rikaste monarkerna i antikens Greklands kollektiva minne – över huvud taget? Och hur förklarar vi de märkliga europeiska djuren i myterna – lejon och elefanter – har de någonsin existerat i Medelhavsområdet under antiken?I sommarreprisen av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om grekiska myter och sagor.Bild: Theseus och Minotauros. A‑sida från en attisk amfora med svartfigur, ca 540 f.Kr. Wikipedia, public domain.Klippare: Aron Schuurman Producent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
--------
49:07
--------
49:07
Friskyttar, rövare och bönder i vapen – Snapphanarna bakom myten
När svenska och danska arméer kämpade om kontrollen över Skåne på 1600-talet uppstod en mångfacetterad folklig krigarrörelse, i regel riktad mot Sverige, som kommit att förknippas med termen "snapphanar". Enligt gängse uppfattning utgjorde snapphanarna en dansksinnad motståndsrörelse som kämpade för landskapets frihet från svenskt förtryck. Verkligheten var dock betydligt mer komplicerad.De historiska snapphanarna var ingen enhetlig grupp, utan bestod av människor som endast hade det gemensamt att de betraktades som kriminella och väpnade upprorsmakare av den svenska krigsmakten. Många var lösdrivare och banditer som rövade och stal från alla – även från den skånska civilbefolkningen – och utnyttjade kriget för att berika sig själva. Andra var fattiga bönder som tvingades ut i skog och mark för att överleva, vilket ofta ledde dem in i laglöshet. Ytterligare andra var friskyttar, formellt rekryterade till Danmarks väpnade styrkor, och kan därmed snarare betraktas som gerillasoldater.Därtill fanns upproriska bönder som grep till vapen mot en överhet som av många upplevdes som hotfull och tyrannisk. Alla dessa grupper kom långt senare att sammanföras under benämningen "snapphanar" och utsattes under 1800- och 1900-talet för en romantiserad historiebeskrivning.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om snapphanarna – några av de mest mytomspunna allmogekrigarna i nordisk historia.Bildtext: Statyn "Snapphanen" av Axel Ebbe (1934) visar Lille Mads, en av de mest kända snapphanarna. Verket står i Hembygdsparken i Hässleholm och symboliserar den danskvänliga motståndsrörelsen i 1600-talets Skåne. Bildkälla: Wikimedia Commons – Axel Ebbe "Snapphanen" Licens: Public Domain.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
--------
57:30
--------
57:30
Så blev Skåne svenskt
Under medeltiden och 1500-talet tillhörde Skåne, Blekinge och Halland Danmark. Den danska kungamakten kontrollerade även Bohuslän, Gotland, Jämtland och Härjedalen – landskap som i dag är självklara delar av Sverige. De avgörande territoriella förändringarna skedde under krigen på 1640- och 1650-talen, då Danmark förlorade sin roll som skandinavisk stormakt till förmån för Sverige.Den svenska maktutvidgningen skedde i flera etapper och medförde stort lidande, särskilt för den skånska civilbefolkningen, som ofta hamnade i kläm när kungarna stred mot varandra. Mitt under trettioåriga kriget omdirigerade Axel Oxenstierna och den svenska riksledningen arméerna från Centraleuropa till Danmark. Detta ledde till den för Danmark förödande freden i Brömsebro.År 1657, när den svenska armén var upptagen i ett utdraget krig i Polen, försökte den danske kungen Fredrik III ta revansch. Detta fick ännu värre konsekvenser. Karl X Gustav lämnade Polen och genomförde det berömda tåget över de isbelagda danska bälten. Utan möjlighet att försvara sig tvingades kung Fredrik acceptera de stränga villkoren i freden i Roskilde, vilket innebar att Skånelandskapen och Bohuslän övergick till Sverige.I detta avsnitt av podden Harrisons dramatiska historia samtalar Dick Harrison, professor i historia vid Lunds universitet, och fackboksförfattaren Katarina Harrison Lindbergh om hur den svenska stormakten på 1600-talet införlivade Skånelandskapen i riket.Bildtext: Karl X Gustaf efter slaget vid Iversnaes. Oljemålning av Johann Philip Lemke, efter förlaga av Erik Dahlbergh. Målningen visar Karl X Gustaf till häst på en höjd efter slaget vid Iversnaes. I bakgrunden ses strider mellan svenska och danska trupper på en frusen sjö, medan Erik Dahlbergh kommer till undsättning från höger. Verket är ett dramatiskt skildrat propagandaporträtt av svensk militär triumf under 1600-talets stormaktstid.Nationalmuseum, identifikationsnummer NMDrh 149.Public domain via Wikimedia Commons.Klippare: Emanuel LehtonenProducent: Urban Lindstedt Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Följ med Sveriges främsta historiker på en tur genom världshistorien! Professor Dick Harrison är en av Sveriges ledande historiska profiler. I den nya podcasten Harrisons dramatiska historia samtalar han med sin hustru Katarina Harrison Lindbergh, även hon historiker och författare. Det är personligt och inbjudande, kunnigt och kunskapsrikt, lättsamt men aldrig lättviktigt. De två programledarna vägleder lyssnaren genom världshistorien, med väl valda nedslag. Det är kunskap och fakta, återgivet med berättarglädje och engagemang. Här ges plats för djupdykningar i enskilda personöden och händelser men med en tydlig kronologi i avsnitten som följer historiens väg framåt. Hosted on Acast. See acast.com/privacy for more information.
Polska